Ormbett

I Sverige finns bara en giftig sorts orm, huggormen (Vipera berus). Den är vanligen grå eller brun-grå med ett svart zick-zack-mönster på ryggen. Det finns dock mörka, nästan helt svarta individer.

Vår huggorm dödar sina byten genom att giftet orsakar skador på blodkärl och blodkroppar vilket leder till chock och massiva inre blödningar. Intressant är att de unga huggormarna, espingarna, har en giftsammansättning som är mer anpassad för kallblodiga djur (grodor) medan de äldre djurens gift är gjort för att döda varmblodiga djur (möss). Myten att espingarna är extra giftiga stämmer alltså inte. Åtminstone inte sedd ur mänsklig synvinkel.

Djurägaren ser sällan ormen men ofta har de hört hunden skrika till och hoppa eller springa bort från en plats. Många hundar blir snabbt trötta och hängiga och en smärtsam svullnad i ben eller nos kan bli dramatisk inom loppet av någon halvtimme. I allvarligare fall sprider sig ormgiftet i kroppen där det orsakar inre blödningar och skador på alla kroppens organ.

Om min hund eller katt blir ormbiten?

Akut är det allra viktigaste att hålla hunden i stillhet. Ju mer hunden rör sig desto snabbare kommer giftet att spridas ut i kroppen. Kortison var i många år den självklara behandlingen men numer anses den positiva effekten av kortison vara marginell. Kortison kan dock fortfarande vara indikerat som akut behandling direkt efter bettet eftersom det kan hjälpa till att motverka akut chock och blodtrycksfall. Kortison får dock inte på något villkor ses som ett motgift för det är det INTE. Hunden måste ovillkorligen omedelbart bums till veterinär även om den fått kortison.

Hos veterinären inriktas behandlingen på så kallad understödjande behandling. I första hand innebär detta intravenöst dropp, smärtlindring och övervakning av hjärtfunktion samt blodprov för kontroll av inre organ.  Ibland ges antiserum men eftersom det inte är riskfritt sparar man denna behandling till allvarligt sjuka hundar.

Effekterna av ormgift kan komma långsamt och bli uppenbara först efter flera veckor. Det är därför att rekommendera att man håller hunden i stillhet under minst 14 dagar efter bettet och att man sedan kontrollerar hunden med ett blodprov där åtminstone lever och njurvärden ingår.

Katter tycks vara mindre känsliga för ormbett än hundar men en ormbiten katt bör ändå få korrekt vård, dvs hållas i stillhet och tas till veterinär omgående.